Första inlägget, så det är nog bäst att varna er på en gång att jag säger emot mig själv nu. Jag har börjat tänka på vad jag äter och samtidigt börjat gå ut och springa. Ja, jag vet, men jag är jävligt trött på att inte orka någonting och at tycka synd om mig själv på kvällarna för att jag gör som jag gör. Har precis vart ute och sprungit för andra gången, det är riktigt jävla jobbigt men jag måste ignorera vad “fetto-samvetet” säger och fortsätta…
Folk brukar säga att om man försöker gå ner i vikt så är det bättre om man gör det tillsammans med någon…Bullshit! Det funkar inte för mig, jag vill ha mitt eget schema när jag går ut och springer och andra träningsdelar. Jag blir inte heller mer motiverad om vänner eller bekanta uppmuntrar mig, i alla fall inte om jag själv märker skillnad.
Det som kommer vara allra tuffast är all skräpmat som man brukade äta flera gånger varje vecka! Godis och snacks…helvete…det blir inte lätt att hålla sig borta från det men så får det bli ändå. Jag måste också här påpeka att jag inte håller med det där med att: “Ät inte godis och snacks ofta, men någon dag i veckan kan du unna dig något så att du inte begränsar dig från saker du tycker om”. Hmm…ja just det! Bullshit! Ska man ha en “fighting chance” så ska man hålla sig borta från det helt och hållet! Visst, så gott som alla upskattar ju snacks eller godis eller nåt liknande någon gång ibland, men det är dem som har utmärkt ämnesomsättning som kan göra det! De kan äta en hel busslast med snacks och det händer fan inget med dem, men skulle man göra det själv, med min usla ämnesomsättning, så skulle jag väl bli dubbelt så stor.
Jag bloggar mer igen om ett par dagar, nu ska jag titta lite grann på TV och sucka åt otaliga patetiska reklaminslag som invaderar mitt hem.
Haj!
